Anna

Det har idag gått tio år sedan mormor ringde och sa att du hade gått bort.
Jag kommer ihåg att jag fick panik och skreek rätt ut. Vi var i Italien då.
Usch så jobbit de kändes att du inte fanns mer.

.... När vi fiska kändes det jobbit, det finns så mycket som vi hade kunnat prata om när jag kom hem.
Som vilka fiskar jag tagit, till och med att vi kunnat åka ut och fiska du och jag.
Varför gör de så ont fortfarande?

Jag och mormor ska åka till dig idag.
Har tvättat och målat stenarna så att vi kan sätta dem hos dig som vanligt.

Älskade morfar jag saknar dig så obeskrivligt mycket <3